Jag har alltid resonerat så att alla människor är goda tills motsatsen bevisas. Det borde vara en bra egenskap men jag bör nog vara i väldigt bra form själv för att vara klok nog att göra bedömningen.
Psykiskt sjuka människor med mycket problem har jag nog alltid dragit mig till, jag vill hjälpa till, bota, göra saker bättre. Men när det slår tillbaka på mig själv är det inte lika roligt längre. Jag har blivit så lurad, pissad på och behandlats som smuts under skorna.
Ja, det var så illa att jag faktiskt tvivlade på mig själv, att jag var galen och sjuk. Nu vet jag bättre och det som hänt är att jag släppt in en människa i mitt liv om är sjukare än jag någonsin kunde förstå att man kunde bli.
Det är tragisk, och framför allt tragiskt att någon som varit så viktig för mig under så lång tid istället riktar ilskan mot mig. Tror att jag är galen och sjuk, trots att sannningen är att han blivit manipulerad av en mycket sjuk människa som jag trodde var min vän.
I min värld är vänskap något man vårdar, tar hand om och aldrig dömer. Det jag lärt mig är att vara mycket försiktig i framtiden vad jag säger och framför allt till vem.
Igår var jag för första gången på psykakuten för jag trodde på riktigt att jag var galen. Jag fick dock beskedet av en doktor att jag absolut inte var det, att jag däremot mådde väldigt dåligt kunde han konstatera men någon kluven personlighet handlar det definitivt inte om. Att jag sedan inte blir trodd av den som betytt mest i hela livet, säger dock mer om honom än om mig. jag vet inte vad som sagts men jag vet att det handlar om lögner och ren misskreditering av mig som person.
Vän, njae vet inte riktigt om det är benämningen på denna kvinna längre. Med sådana vänner behöver jag inga fiender.
En fantastisk alla hjärtans dag har det varit för jag vet vem jag älskar mest. mig själv, jag är det viktigaste i mitt liv och de som ger mig dålig smak i munnen har jag ingen som helst behållning av.
Kan man egentligen får en bättre present?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar