Då har vi en sån här dag igen, en dag där vi mäter tiden. Vi träffar släkt eller vänner som vi brukar, äter, tittar på brasa, säger ”Vilket fint väder vi fick, nästan som förra året” ”Ja, fast minns du det året vi satt i bikini, det var när Peter fyllde 5 år” ”Men när Lisa skulle fylla 10 år så snöade det” osv osv. Ja ni fattar säkert vad jag menar. Vi har ett antal sådana här dagar på året valborg, midsommar, påsk och jul.
För att det här ska fungera så måste man göra samma sak år efter år, ha en tradition helt enkelt. Jag mår uruselt av sådana här dagar av just det skälet. Jag har haft traditioner, sedan har jag bytt och halkat in på någon annans tradition och det funkar ju också.
Just i år på denna traditionsdag så har jag alltså ingenting, det är helt tomt. Det tar ju naturligtvis bort effekten av härlig vårkänsla också, vilket gör saken ännu värre.
Solen skiner och jag ser gröna blad på björken utanför och det borde verkligen pirra vår i mig men det enda jag ser är repriser i huvudet på andra valborgsmässoaftnar som jag upplevt och jag blir bara ledsen och arg för att jag inte är där just nu. Jag vill också stå vid en brasa med vänner omkring mig, ett glas vin i handen och känslan av att äntligen är det vår och snart sommar.
Det här inlägget kan säkert uppfattas som bittert och ledsamt och om det är så att ni upplevt det på det sättet så har nu gjort alldeles rätt. Jag är just nu både bitter och ledsen.
Utan att jag vet om det har jag säkert skapat en milstolpe i mitt liv då jag längre fram kan säga "Jo men det vet jag, det var det året jag var så jäkla bitter på Valborgsmässoafton, det var 2010" eller så glömmer jag bort det helt och hållet, vilket naturligtvis borde vara det bästa.
fredag 30 april 2010
måndag 26 april 2010
Söndagsångest
Efter en väldigt angenäm och rolig helg så blir jag i princip nästan överfallen av fenomenet Söndagsångest. Ja inte min egen då som man kanske skulle kunna tro, nej precis tvärtom! Det är klart att jag väl inte hoppar jämfota av glädje för att en ledig helg är slut och jag måste upp och jobba men ångest, nej det har jag inte.
Jag gillar att jobba och har alltid gjort. Jag vill att mitt jobba ska vara något som tillfredställer och utvecklar mig, vilket det alltid gör mer eller mindre. Nu har jag visserligen bytt jobb ett antal otaliga gånger, men det är kanske just därför att jag verkligen inte accepterar att vantrivas på mitt arbete. Visst har det hänt men när jag kommer dit ser jag vansinnigt fort till att åtgärda det.
Så att återgå till det här med söndagsångest då! Det är ju skrämmande att så många människor på söndagskvällen mår så dåligt för att de ska gå och jobba så att de benämner det som ångest. Nu misstänker jag att vissa av dessa säkert överdriver benämningen en aning, eller jag får verkligen hoppas att det är så. Men likaväl så är det alldeles för många som inte mår bra av sitt jobb.
Men vad hände med alla dessa som har ångest över att inte ha jobb, det är däremot något jag definitivt kan förstå. Det finns naturligtvis en enkel förklaring på det också, utan jobb inga pengar, men det är ju att båda förenkla och göra om hela problemet. Då handlar ju allt om att om alla hade pengar utan att jobba så skulle de låta bli och vara hemma och istället, ja vadå? Vad skulle de göra istället. Jag vill gärna tro att människor jobbar av andra anledningar än bara pengar.
Att ha helg och semester är ju just skönt för att man har jobbat. Tillfredställda blir vi när vi uppnått något och för att göra det behöver vi anstränga oss.
Även om jag jobbat i 25 år på en väldigt massa olika ställen och även med en väldig blandning på sysselsättning så blir jag fortfarande väldigt glad och ett lyckorus sprider sig i mig när jag gör ett bra jobb, när jag lyckats med de mål jag satt upp och när jag känner mig nöjd med min insats.
Jag njuter absolut av min ledighet och mina helger och extra mycket nu när vi äntligen fått vår. Men jag njuter också av att vakna före klockan, ta en kopp kaffe för att sedan raskt göra min morgonpromenad. Därefter frukost och genomgång av vad dagen ska innehålla. Ja det är måndag och Det är första dagen på min arbetsvecka som ska göra mig lycklig och tillfredställd på fredag när det är ledigt igen och jag ska få njuta av det. Ibland känner jag mig väldigt ensam om att känna så.
Jag gillar att jobba och har alltid gjort. Jag vill att mitt jobba ska vara något som tillfredställer och utvecklar mig, vilket det alltid gör mer eller mindre. Nu har jag visserligen bytt jobb ett antal otaliga gånger, men det är kanske just därför att jag verkligen inte accepterar att vantrivas på mitt arbete. Visst har det hänt men när jag kommer dit ser jag vansinnigt fort till att åtgärda det.
Så att återgå till det här med söndagsångest då! Det är ju skrämmande att så många människor på söndagskvällen mår så dåligt för att de ska gå och jobba så att de benämner det som ångest. Nu misstänker jag att vissa av dessa säkert överdriver benämningen en aning, eller jag får verkligen hoppas att det är så. Men likaväl så är det alldeles för många som inte mår bra av sitt jobb.
Men vad hände med alla dessa som har ångest över att inte ha jobb, det är däremot något jag definitivt kan förstå. Det finns naturligtvis en enkel förklaring på det också, utan jobb inga pengar, men det är ju att båda förenkla och göra om hela problemet. Då handlar ju allt om att om alla hade pengar utan att jobba så skulle de låta bli och vara hemma och istället, ja vadå? Vad skulle de göra istället. Jag vill gärna tro att människor jobbar av andra anledningar än bara pengar.
Att ha helg och semester är ju just skönt för att man har jobbat. Tillfredställda blir vi när vi uppnått något och för att göra det behöver vi anstränga oss.
Även om jag jobbat i 25 år på en väldigt massa olika ställen och även med en väldig blandning på sysselsättning så blir jag fortfarande väldigt glad och ett lyckorus sprider sig i mig när jag gör ett bra jobb, när jag lyckats med de mål jag satt upp och när jag känner mig nöjd med min insats.
Jag njuter absolut av min ledighet och mina helger och extra mycket nu när vi äntligen fått vår. Men jag njuter också av att vakna före klockan, ta en kopp kaffe för att sedan raskt göra min morgonpromenad. Därefter frukost och genomgång av vad dagen ska innehålla. Ja det är måndag och Det är första dagen på min arbetsvecka som ska göra mig lycklig och tillfredställd på fredag när det är ledigt igen och jag ska få njuta av det. Ibland känner jag mig väldigt ensam om att känna så.
måndag 19 april 2010
Utmaningen
Jag har en vän som skrev 50 obekväma sanningar om sig själv och sedan utmanade mig att göra detsamma. Självklart måste jag vara lika modig som henne och anta utmaningen. Däremot är jag inte så säker på att alla sanningar är obekväma en del är bara sanningar.
50 sanningar om mig
1. Är alltid ute i sista sekunden men kommer sällan (i princip aldrig) försent.
2. Om jag inte får peta öronen med tops minst två gånger om dagen kliar det i huvudet.
3. Skrattar högt för mig själv när jag läser eller ser något som är roligt.
4. Pratar väldigt mycket.
5. Pratar även för mig själv när jag är ensam.
6. Envis som synden, behöver överbevisas både en och två gånger om jag ska ge mig.
7. Tycker väldigt illa om att borsta tänderna. Inte att de blir rena utan själva borstandet är äckligt.
8. Har bytt jobb och flyttat långt mer än de flesta.
9. Är äldst inte bara av syskonen utan även av kusinerna.
10. Har en närmare relation med mina kusiner än med mina syskon.
11. Gillar inte frågesportslekar eftersom jag inte lägger allmänbildande frågor på minnet.
12. Kan ha läst hälften av en bok när jag kommer på att jag redan läst den.
13. Hatar frågan "Vad lyssnar du på för musik". Jag minns inte vad låten heter eller vem som sjunger och kan inte sjunga tillräckligt bra för att återgälda låten.
14. Det här med räkningar är verkligen inte min starka sida. Om någon gör de åt mig så kan jag betala.
15. Jag har svårt att slänga saker, spar på alldeles för mycket skräp.
16. Hela mitt hem är överallt fullt med block och papper.
17. Vill jag förmedla något till någon så skriver jag alltid ner det först, en anledning till alla block.
18. Har samlat på kylskåpsmagneter och har över 200 st.
19. Har en extrem röra bland mina papper men har en alldeles egen ordning och vet vad man kan hitta i vilken hög.
20. Spelar inte alls, varken dataspel, roulette eller tips. Endast någon trisslott då och då.
21. När jag köper trisslotter låter jag dem alltid ligga i väskan i några dagar för att få mer chans till vinst!??!?!??!
22. Har blivit opererad minst 8 gånger och det jag inte vet om sjukhus är inte värt att veta om man inte är läkare eller syrra då.
23. Har varit beroende av smärtstillande medicin.
24. Gråter väldigt sällan till filmer. Kan däremot börja gråta genom att bara tänka på mina systerdöttrar.
25. Har ständigt dåligt samvete för att jag inte träffar mina systerdöttrar oftare.
26. Förstår fortfarande inte varför jag inte fick några barn när jag ständigt blir påmind om de som blivit föräldrar och inte borde.
27. Vill gärna tro att jag har längre stubin än förut men den är nog fortfarande rätt kort. Gråter alltid när jag blir arg vilket retar mig mycket.
28. Vet fortfarande inte hur man laddar ner musik eller filmer.
29. Har färgnojja vilket betyder att jag alltid måste matcha allt jag har på mig. Även då jag bara ska till tvättstugan eller bara vara ensam hemma.
30. Kan ibland helt enkelt bara strunta i att svara i telefonen.
31. Tycker att lampaffärer och stora lampavdelningar är riktigt obehagliga.
32. Kör alldeles för fort.
33. Svär ofta och mycket till andra förare.
34. Är livrädd att bli gammal och bortglömd.
35. Tror fullt och fast på att vårt öde är förutbestämt.
36. Älskar alldeles vansinnigt mycket när jag gör det och kämpar till sista blodsdroppen för en relation.
37. Har alltid hängt kvar för länge i mina relationer.
38. Gillar inte att vara nyförälskad, det är osäkert och jag är livrädd hela tiden. Det är värt pirret säger många, nej inte för mig. Det får gärna gå över fort. Pirr har jag hela tiden när jag älskar istället.
39. Har ett mycket dåligt tålamod vill inte vänta på något.
40. Vill inte montera ihop saker, kan inte och vill inte lära mig.
41. Slänger alltid ur mig mina svar alldeles för fort, en bättre, smartare och mer genomtänkt formulering kommer alltid efter en stund.
42. Att tänka innan jag talar är alltså inget jag kan förlika mig med, tyvärr.
43. Jag ger mig alltid in i allt till 100% tyvärr tröttnar jag fort och slutför därför saker mer sällan. Gäller som sagt inte förhållanden, tyvärr skulle jag nog kunna säga ibland.
44. Tycker inte om kritik även om den så fint heter är konstruktiv. Jag lyssnar och tar emot den men jag gillar absolut inte att få den.
45. Är godtrogen och tror att alla vill gott, tyvärr är det inte så men tänker nog fortsätta att ha den tron.
46. Om det finns en minsta chans att jag kan dö för att jag inte kontrollerar situationen helt och hållet så är jag skiträdd.
47. Vill förstå saker, kan vända, vrida och älta saker i oändlighet tills jag förstår eller tills min omgivning tröttnar på att svara.
48. Tycker om att ge bort presenter men rätt presenter. Lägger gärna ner mycket energi på att ge bort något som någon sagt att den vill ha eller att det helt enkelt symboliserar den människan just då.
49. Vill bo stort så att alla de jag tycker om kan besöka mig och få plats samtidigt.
50. Kan säkert hitta 50 sanningar till som säkert är mer obekväma men är alldeles för feg för att dela med mig av dem.
Jag får med all sannolikhet anledning till att återkomma till några punkter som behöver förklaras närmare.
50 sanningar om mig
1. Är alltid ute i sista sekunden men kommer sällan (i princip aldrig) försent.
2. Om jag inte får peta öronen med tops minst två gånger om dagen kliar det i huvudet.
3. Skrattar högt för mig själv när jag läser eller ser något som är roligt.
4. Pratar väldigt mycket.
5. Pratar även för mig själv när jag är ensam.
6. Envis som synden, behöver överbevisas både en och två gånger om jag ska ge mig.
7. Tycker väldigt illa om att borsta tänderna. Inte att de blir rena utan själva borstandet är äckligt.
8. Har bytt jobb och flyttat långt mer än de flesta.
9. Är äldst inte bara av syskonen utan även av kusinerna.
10. Har en närmare relation med mina kusiner än med mina syskon.
11. Gillar inte frågesportslekar eftersom jag inte lägger allmänbildande frågor på minnet.
12. Kan ha läst hälften av en bok när jag kommer på att jag redan läst den.
13. Hatar frågan "Vad lyssnar du på för musik". Jag minns inte vad låten heter eller vem som sjunger och kan inte sjunga tillräckligt bra för att återgälda låten.
14. Det här med räkningar är verkligen inte min starka sida. Om någon gör de åt mig så kan jag betala.
15. Jag har svårt att slänga saker, spar på alldeles för mycket skräp.
16. Hela mitt hem är överallt fullt med block och papper.
17. Vill jag förmedla något till någon så skriver jag alltid ner det först, en anledning till alla block.
18. Har samlat på kylskåpsmagneter och har över 200 st.
19. Har en extrem röra bland mina papper men har en alldeles egen ordning och vet vad man kan hitta i vilken hög.
20. Spelar inte alls, varken dataspel, roulette eller tips. Endast någon trisslott då och då.
21. När jag köper trisslotter låter jag dem alltid ligga i väskan i några dagar för att få mer chans till vinst!??!?!??!
22. Har blivit opererad minst 8 gånger och det jag inte vet om sjukhus är inte värt att veta om man inte är läkare eller syrra då.
23. Har varit beroende av smärtstillande medicin.
24. Gråter väldigt sällan till filmer. Kan däremot börja gråta genom att bara tänka på mina systerdöttrar.
25. Har ständigt dåligt samvete för att jag inte träffar mina systerdöttrar oftare.
26. Förstår fortfarande inte varför jag inte fick några barn när jag ständigt blir påmind om de som blivit föräldrar och inte borde.
27. Vill gärna tro att jag har längre stubin än förut men den är nog fortfarande rätt kort. Gråter alltid när jag blir arg vilket retar mig mycket.
28. Vet fortfarande inte hur man laddar ner musik eller filmer.
29. Har färgnojja vilket betyder att jag alltid måste matcha allt jag har på mig. Även då jag bara ska till tvättstugan eller bara vara ensam hemma.
30. Kan ibland helt enkelt bara strunta i att svara i telefonen.
31. Tycker att lampaffärer och stora lampavdelningar är riktigt obehagliga.
32. Kör alldeles för fort.
33. Svär ofta och mycket till andra förare.
34. Är livrädd att bli gammal och bortglömd.
35. Tror fullt och fast på att vårt öde är förutbestämt.
36. Älskar alldeles vansinnigt mycket när jag gör det och kämpar till sista blodsdroppen för en relation.
37. Har alltid hängt kvar för länge i mina relationer.
38. Gillar inte att vara nyförälskad, det är osäkert och jag är livrädd hela tiden. Det är värt pirret säger många, nej inte för mig. Det får gärna gå över fort. Pirr har jag hela tiden när jag älskar istället.
39. Har ett mycket dåligt tålamod vill inte vänta på något.
40. Vill inte montera ihop saker, kan inte och vill inte lära mig.
41. Slänger alltid ur mig mina svar alldeles för fort, en bättre, smartare och mer genomtänkt formulering kommer alltid efter en stund.
42. Att tänka innan jag talar är alltså inget jag kan förlika mig med, tyvärr.
43. Jag ger mig alltid in i allt till 100% tyvärr tröttnar jag fort och slutför därför saker mer sällan. Gäller som sagt inte förhållanden, tyvärr skulle jag nog kunna säga ibland.
44. Tycker inte om kritik även om den så fint heter är konstruktiv. Jag lyssnar och tar emot den men jag gillar absolut inte att få den.
45. Är godtrogen och tror att alla vill gott, tyvärr är det inte så men tänker nog fortsätta att ha den tron.
46. Om det finns en minsta chans att jag kan dö för att jag inte kontrollerar situationen helt och hållet så är jag skiträdd.
47. Vill förstå saker, kan vända, vrida och älta saker i oändlighet tills jag förstår eller tills min omgivning tröttnar på att svara.
48. Tycker om att ge bort presenter men rätt presenter. Lägger gärna ner mycket energi på att ge bort något som någon sagt att den vill ha eller att det helt enkelt symboliserar den människan just då.
49. Vill bo stort så att alla de jag tycker om kan besöka mig och få plats samtidigt.
50. Kan säkert hitta 50 sanningar till som säkert är mer obekväma men är alldeles för feg för att dela med mig av dem.
Jag får med all sannolikhet anledning till att återkomma till några punkter som behöver förklaras närmare.
lördag 10 april 2010
Fem månader
Jag har inte berört det med ett ord och ska jag vara ärlig så har jag heller inte tänkt så mycket på det heller men nu känner jag att jag faktiskt vill stoltsera lite.
Idag, ja precis alldeles exakt idag har jag varit totalt rökfri i 5 månader och för första gången så är det så häftigt att få säga det. Dels för att jag inte går och tänker på det dagligen som jag gjort de andra gångerna jag slutat. Då har jag räknat veckor, dagar ja tom timmar och åhhh vad duktig jag varit. Det har sugit i röktarmen varje gång jag druckit kaffe, vin, målat naglarna , pratat i telefon osv osv.
Den här gången bara försvann begäret, det kändes inte ens. Visst tänkte jag när jag drack ett glas vin första gången efter jag slutat att nu skulle jag bli röksugen och hur skulle det gå.
Visst blev jag det...i ca 5 sekunder sen gick det över. Nästa gång jag drack vin tänkte jag inte alls på det.
Nu har jag väldigt lite rökare runtomkring mig men ändå är det några envisa som håller fast vid sin kära pinne. När jag är med dessa människor bävar jag bara för när de ska tända sin cigarett och övergå från trevliga mysiga människor till stinkande omkringående avfallshögar. Ja, jag vet att de som har rökt är absolut värst och klagar mest på att det luktar så illa.
Jag tror inte att det beror på att vi känner det tydligare utan bara att vi någonstans har rätten att få säga ”Fy fan vad du luktar” eftersom vi varit så förbaskat duktiga och slutat. De som aldrig rökt har ju alltid levt med denna stank och ska de då efter ett helt liv plötsligt börja tala om hur illa folk luktar...nä så gör vi inte.
Jag är också väldigt tacksam för att jag slipper mysa i soffan med en rökstinkande lukt, eller sova bredvid en askopp och det slår mig att så länge jag höll på med de där dumheterna så var det precis det som jag erbjöd. Usch!!!
Nu erbjuder jag endast mig och jag doftar alldeles fantastiskt gott numera!
Idag, ja precis alldeles exakt idag har jag varit totalt rökfri i 5 månader och för första gången så är det så häftigt att få säga det. Dels för att jag inte går och tänker på det dagligen som jag gjort de andra gångerna jag slutat. Då har jag räknat veckor, dagar ja tom timmar och åhhh vad duktig jag varit. Det har sugit i röktarmen varje gång jag druckit kaffe, vin, målat naglarna , pratat i telefon osv osv.
Den här gången bara försvann begäret, det kändes inte ens. Visst tänkte jag när jag drack ett glas vin första gången efter jag slutat att nu skulle jag bli röksugen och hur skulle det gå.
Visst blev jag det...i ca 5 sekunder sen gick det över. Nästa gång jag drack vin tänkte jag inte alls på det.
Nu har jag väldigt lite rökare runtomkring mig men ändå är det några envisa som håller fast vid sin kära pinne. När jag är med dessa människor bävar jag bara för när de ska tända sin cigarett och övergå från trevliga mysiga människor till stinkande omkringående avfallshögar. Ja, jag vet att de som har rökt är absolut värst och klagar mest på att det luktar så illa.
Jag tror inte att det beror på att vi känner det tydligare utan bara att vi någonstans har rätten att få säga ”Fy fan vad du luktar” eftersom vi varit så förbaskat duktiga och slutat. De som aldrig rökt har ju alltid levt med denna stank och ska de då efter ett helt liv plötsligt börja tala om hur illa folk luktar...nä så gör vi inte.
Jag är också väldigt tacksam för att jag slipper mysa i soffan med en rökstinkande lukt, eller sova bredvid en askopp och det slår mig att så länge jag höll på med de där dumheterna så var det precis det som jag erbjöd. Usch!!!
Nu erbjuder jag endast mig och jag doftar alldeles fantastiskt gott numera!
onsdag 7 april 2010
Bäst före datum
Det finns alltid ett bäst före datum på mjölken vi har i kylskåpet. Om detta datum har passerat med en eller kanske max två dagar, så luktar vi på mjölken, smakar försiktigt och på så sätt avgör om den fortfarande går att dricka. Om vi upptäcker att datumet har passerat med en vecka så häller vi omedelbart ut den i slasken och undviker att både lukta och framförallt smaka. Borde vi ha bäst före datum även på andra saker i livet?
Tanken slår mig när jag sitter på nattbussen hem efter en kväll på en av stadens inneklubbar. Jag ser tillbaka på kvällen och konstaterar att jag kan tänka på kvällen igår eller någon annan kväll mycket, mycket långt tillbaka i tiden. Skillnaden är minimal.
Jag slänger ihop något enkelt i matväg samtidigt som jag blandar drinkar för fullt. Min vän konverserar glatt med mig samtidigt som jag provar kläder, byter skor och byter musik. Stämningen är hög, det blir mer drinkar än mat och sminket på mig är väldigt mycket mer avancerat än det brukar vara. Hårspraysdoften ligger tung i badrummet.
Dunkande musik, drinkar i baren och människor som skriker sig blåa i ansiktet när de ska försöka konversera med varandra. På det lilla dansgolvet trängs folk i takt med musik som jag definitivt trodde ingen kom ihåg längre. I båsen där sofforna finns, står bunkarna med Absolutflaskor på borden och här sitter de som har sina ytterkläder på sig eller i alla fall dem liggande bredvid sig. De är ju bara här en stund och kollar efter som det är inte så inne att visa att jag har minsann tänkt stanna här hela natten. Dessutom finns det pengar vid detta bord och därför blandar vi våra drinkar själv.
På väg hem ser jag mig omkring och då ser jag också vilket enormt skarpt ljus det är i dessa bussar. Jag kan se alla bleka ansikten som är trötta, berusade och sminket är inte lika fräscht som för ett antal timmar sedan. Det talas i mobiltelefon, en del sover, andra skrattar hysteriskt eller gråter. En ung tjej spyr i en papperskorg.
Det är då som jag kommer på att bäst före datumet på detta har gått ut för alldeles för länge sedan. Det handlar inte om att smaka försiktigt och säga, jo det funkar ett tag till. Nej, det är inte en veckas försening utan kan liknas vid en mjölkförpackning så gammal att du tar ut den med en hand, samtidigt som du håller för näsan med den andra. Innehållet hälls direkt i toaletten och förpackningen slängs i soporna direkt och då menar jag utanför hemmet för att slippa stanken i köket.
När hände detta? I Sex and the City är det alltid glamoröst och coolt att gå ut och då är inte dessa kvinnor några tonåringar. Varför infinner sig inte det glamorösa här hos mig, jag var ju på Stureplan?
Carrie Bradshaw bor i New York och hon åker nästan alltid taxi hem kan det var det som är skillnaden.
Nej, det är nog bara datumet som är alldeles för gammalt.
Tanken slår mig när jag sitter på nattbussen hem efter en kväll på en av stadens inneklubbar. Jag ser tillbaka på kvällen och konstaterar att jag kan tänka på kvällen igår eller någon annan kväll mycket, mycket långt tillbaka i tiden. Skillnaden är minimal.
Jag slänger ihop något enkelt i matväg samtidigt som jag blandar drinkar för fullt. Min vän konverserar glatt med mig samtidigt som jag provar kläder, byter skor och byter musik. Stämningen är hög, det blir mer drinkar än mat och sminket på mig är väldigt mycket mer avancerat än det brukar vara. Hårspraysdoften ligger tung i badrummet.
Dunkande musik, drinkar i baren och människor som skriker sig blåa i ansiktet när de ska försöka konversera med varandra. På det lilla dansgolvet trängs folk i takt med musik som jag definitivt trodde ingen kom ihåg längre. I båsen där sofforna finns, står bunkarna med Absolutflaskor på borden och här sitter de som har sina ytterkläder på sig eller i alla fall dem liggande bredvid sig. De är ju bara här en stund och kollar efter som det är inte så inne att visa att jag har minsann tänkt stanna här hela natten. Dessutom finns det pengar vid detta bord och därför blandar vi våra drinkar själv.
På väg hem ser jag mig omkring och då ser jag också vilket enormt skarpt ljus det är i dessa bussar. Jag kan se alla bleka ansikten som är trötta, berusade och sminket är inte lika fräscht som för ett antal timmar sedan. Det talas i mobiltelefon, en del sover, andra skrattar hysteriskt eller gråter. En ung tjej spyr i en papperskorg.
Det är då som jag kommer på att bäst före datumet på detta har gått ut för alldeles för länge sedan. Det handlar inte om att smaka försiktigt och säga, jo det funkar ett tag till. Nej, det är inte en veckas försening utan kan liknas vid en mjölkförpackning så gammal att du tar ut den med en hand, samtidigt som du håller för näsan med den andra. Innehållet hälls direkt i toaletten och förpackningen slängs i soporna direkt och då menar jag utanför hemmet för att slippa stanken i köket.
När hände detta? I Sex and the City är det alltid glamoröst och coolt att gå ut och då är inte dessa kvinnor några tonåringar. Varför infinner sig inte det glamorösa här hos mig, jag var ju på Stureplan?
Carrie Bradshaw bor i New York och hon åker nästan alltid taxi hem kan det var det som är skillnaden.
Nej, det är nog bara datumet som är alldeles för gammalt.
torsdag 1 april 2010
Påskvädret!
Ibland har jag vissa nätter när jag inte sover. Jag vet inte riktigt vad det beror på och jag kan inte se något mönster i det. Det inträffar då och då, dock mer sällan numera, men ändå dyker de upp med jämna mellanrum. Så är det bara. Eftersom det inte är någon idé att stressa upp mig eller bli sur, ligga och vända och vrida mig, för det hjälper inte, så försöker jag göra något vettigt med tiden istället.
Oftast blir det väldigt mycket skriva sådana här nätter. Detta pga att min hjärna då går på högvarv, jag tänker ut mina absolut smartaste idéer, de bästa texterna och är helt enkelt allmänt rätt vaken, ja i dubbel bemärkelse då. Föregående natt blev det tänkande och ett vaket drömmande. Jag ägnade mig först åt ganska omfattande inredningsidéer eftersom det är något som ligger framför mig att ”pimpa upp” ett rätt lagomt stort hus.Jag tog rum för rum men tappade bort mig i trappen på väg ner till undervåningen.
Då började det slå mig att faktiskt påsken var på intågande och att jag nog tyckte att detta var en tid då i alla fall jag och säkert fler med mig riktigt känner att nu, nu är våren verkligen här. Jag hade läst i tidningen att torsdagen och fredagen skulle bli soliga och ganska varma dagar och jag kunde riktigt känna den pirrande vårkänslan i mig. Såg mig själv sitta ute i solen och umgås med vänner och ha det riktigt mysigt.
Eftersom jag aldrig somnat så behövde jag ju heller inte vakna till det grådaskiga småspiksregn som pågick utanför utan det bara överföll mig ändå.
Jag tror att jag kommer att behöva sova lite under dagen om jag ska kunna hålla mig vaken ikväll då jag är bortbjuden och då tror jag att jag fortsätter med inredningen på nedervåningen.
Glad Påsk!
Oftast blir det väldigt mycket skriva sådana här nätter. Detta pga att min hjärna då går på högvarv, jag tänker ut mina absolut smartaste idéer, de bästa texterna och är helt enkelt allmänt rätt vaken, ja i dubbel bemärkelse då. Föregående natt blev det tänkande och ett vaket drömmande. Jag ägnade mig först åt ganska omfattande inredningsidéer eftersom det är något som ligger framför mig att ”pimpa upp” ett rätt lagomt stort hus.Jag tog rum för rum men tappade bort mig i trappen på väg ner till undervåningen.
Då började det slå mig att faktiskt påsken var på intågande och att jag nog tyckte att detta var en tid då i alla fall jag och säkert fler med mig riktigt känner att nu, nu är våren verkligen här. Jag hade läst i tidningen att torsdagen och fredagen skulle bli soliga och ganska varma dagar och jag kunde riktigt känna den pirrande vårkänslan i mig. Såg mig själv sitta ute i solen och umgås med vänner och ha det riktigt mysigt.
Eftersom jag aldrig somnat så behövde jag ju heller inte vakna till det grådaskiga småspiksregn som pågick utanför utan det bara överföll mig ändå.
Jag tror att jag kommer att behöva sova lite under dagen om jag ska kunna hålla mig vaken ikväll då jag är bortbjuden och då tror jag att jag fortsätter med inredningen på nedervåningen.
Glad Påsk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)