Jag har inte berört det med ett ord och ska jag vara ärlig så har jag heller inte tänkt så mycket på det heller men nu känner jag att jag faktiskt vill stoltsera lite.
Idag, ja precis alldeles exakt idag har jag varit totalt rökfri i 5 månader och för första gången så är det så häftigt att få säga det. Dels för att jag inte går och tänker på det dagligen som jag gjort de andra gångerna jag slutat. Då har jag räknat veckor, dagar ja tom timmar och åhhh vad duktig jag varit. Det har sugit i röktarmen varje gång jag druckit kaffe, vin, målat naglarna , pratat i telefon osv osv.
Den här gången bara försvann begäret, det kändes inte ens. Visst tänkte jag när jag drack ett glas vin första gången efter jag slutat att nu skulle jag bli röksugen och hur skulle det gå.
Visst blev jag det...i ca 5 sekunder sen gick det över. Nästa gång jag drack vin tänkte jag inte alls på det.
Nu har jag väldigt lite rökare runtomkring mig men ändå är det några envisa som håller fast vid sin kära pinne. När jag är med dessa människor bävar jag bara för när de ska tända sin cigarett och övergå från trevliga mysiga människor till stinkande omkringående avfallshögar. Ja, jag vet att de som har rökt är absolut värst och klagar mest på att det luktar så illa.
Jag tror inte att det beror på att vi känner det tydligare utan bara att vi någonstans har rätten att få säga ”Fy fan vad du luktar” eftersom vi varit så förbaskat duktiga och slutat. De som aldrig rökt har ju alltid levt med denna stank och ska de då efter ett helt liv plötsligt börja tala om hur illa folk luktar...nä så gör vi inte.
Jag är också väldigt tacksam för att jag slipper mysa i soffan med en rökstinkande lukt, eller sova bredvid en askopp och det slår mig att så länge jag höll på med de där dumheterna så var det precis det som jag erbjöd. Usch!!!
Nu erbjuder jag endast mig och jag doftar alldeles fantastiskt gott numera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar