Valborg

Då har vi en sån här dag igen, en dag där vi mäter tiden. Vi träffar släkt eller vänner som vi brukar, äter, tittar på brasa, säger ”Vilket fint väder vi fick, nästan som förra året” ”Ja, fast minns du det året vi satt i bikini, det var när Peter fyllde 5 år” ”Men när Lisa skulle fylla 10 år så snöade det” osv osv. Ja ni fattar säkert vad jag menar. Vi har ett antal sådana här dagar på året valborg, midsommar, påsk och jul.
För att det här ska fungera så måste man göra samma sak år efter år, ha en tradition helt enkelt. Jag mår uruselt av sådana här dagar av just det skälet. Jag har haft traditioner, sedan har jag bytt och halkat in på någon annans tradition och det funkar ju också.
Just i år på denna traditionsdag så har jag alltså ingenting, det är helt tomt. Det tar ju naturligtvis bort effekten av härlig vårkänsla också, vilket gör saken ännu värre.

Solen skiner och jag ser gröna blad på björken utanför och det borde verkligen pirra vår i mig men det enda jag ser är repriser i huvudet på andra valborgsmässoaftnar som jag upplevt och jag blir bara ledsen och arg för att jag inte är där just nu. Jag vill också stå vid en brasa med vänner omkring mig, ett glas vin i handen och känslan av att äntligen är det vår och snart sommar.
Det här inlägget kan säkert uppfattas som bittert och ledsamt och om det är så att ni upplevt det på det sättet så har nu gjort alldeles rätt. Jag är just nu både bitter och ledsen.
Utan att jag vet om det har jag säkert skapat en milstolpe i mitt liv då jag längre fram kan säga "Jo men det vet jag, det var det året jag var så jäkla bitter på Valborgsmässoafton, det var 2010" eller så glömmer jag bort det helt och hållet, vilket naturligtvis borde vara det bästa.