Jag har aldrig tyckt om slagsmål, det ett manligt sätt att lösa konflikter och jag tycker verkligen att där nävarna tar vid tar hjärnan slut. Detta är mitt kloka och logiska jag som talar. Om vi ska gå till mitt kvinnliga jag, det som ser till min fantasi, mina drömmar och med all säkerhet min nedärvda åtrå, så är det något helt annat.
Boxning är extremt häftigt. Jag såg Cinderella Man på TV igår och jag upptäcker efter en stund hur jäkla bra jag tycker att den här filmen är. Fattig familj på 30-talet, man som kämpar för sin familj och vinner , inte direkt något som aldrig gjorts förut. Det är inte manuset som triggar mig heller, det är inte heller de romantiska scenerna när han visar hur mycket han älskar sin fru, nej det är när han svettig och blodig står i ringen och jag lever mig in i matchen precis såsom jag hade suttit i publiken själv. Jag måste tänka mig för så jag inte skriker rakt ut ”Men kom igen nu, sänk honom, slå, slå SLÅ!!!”
Jag är varken logisk eller klok längre, nu handlar det om djuriska lustar och jag vill se motståndaren sönderslagen.
Första gången jag upptäckte detta hos mig själv var länge sedan, väldigt länge sedan. Vi var några stycken som skulle gå på bio och vi lät killarna bestämma, såsom vi tjejer gärna gör. Rocky III var det enhälliga beslutet och jag minns att jag var på väg att vända och åka hem istället men blev väl naturligtvis övertalad att stanna kvar. För er som inte minns det så börjar Rocky III med slutet från II:an. Sylvester Stallone står i ringen efter han har besegrat regerande världsmästaren i tungviktsboxning Apollo Creed. Man ser endast hans ena öga, det andra är helt igenmurat, bloden rinner och svettlukten kan kännas biolokalen. Alla journalister försöker sträcka fram sina mikar för att intervjua honom. Han ser inget och han hör inget, han skriker bara rakt ut med saliven sprutande ur munnen tillsammans med blodet ”ADRIAN! ILOVE YOU”
Nu har det gått ett par minuter in i filmen och egentligen inte det heller eftersom det bara är en påminnelse hur II:an slutade. Jag är såld, det här är det bästa jag sett i filmväg, det är romantiskt och så otroligt sensuellt så att jag lever mig in detta mer än jag någonsin gjort i någon film innan.
Nu i efterhand måste jag ju erkänna att manuset är ju rätt patetiskt och framförallt väldigt amerikanskt , något som jag verkligen inte höjer till skyarna. Men fortfarande än idag så är jag förlorad just i den scenen, den scenen som fick mig att inse att jag inte är så jäkla skenhelig rakt igenom och kan stå och säga att våld är rakt igenom dåligt. Jo, jag tycker fortfarande det och det är väl just därför det pirrar så där förbjudet i mig när jag ser ett blodigt sönderslaget ansikte i en boxningsring.
Att upptäcka saker om sig själv är inte alltid roligt. Förlåt alla killar med en mjuk både in och utsida, ni som aldrig kan tänka er att ta till nävarna, ni som inte kan förstå vad våld gör för nytta. Jag är så tacksam för att ni finns men jag kan inte rå för att det här är en av de saker som jag tycker är så sjukt sexigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar