Skrivkramp

Jag har oftare och oftare skrivkramp. Jag tänker massor och har fortfarande tusen åsikter om det mesta men jag kan helt enkelt inte skriva ner dem. Jag har funderat rätt mycket på detta och undrat vad det beror på.

I mitt hem finns det tusen texter från olika delar av mitt liv. När jag börjar gå igenom dem så kan jag se att det är när jag lider som de är som bäst. På samma sätt som de flesta låtar handlar om kärlek och framför lidande kärlek. Vi vill gärna se oss själva, känna att just denna fras är skriven just till oss, det finns ingen den passar så bra på som just mig.

Självklart kan jag skriva om andra saker, hela jag är en åsiktsmaskin som bubblar av olika åsikter, funderingar och konstigheter. Men faktum är att sanningen är så tydlig. När jag mår som sämst, lider, blöder och har tappat all balans i livet då fungerar min hjärna som bäst. Det är då jag kan skriva dikter som får den mest iskalla personen att gråta. Det är då jag kan använda orden på ett sätt så de bara flyter fram. Jag har kunnat hitta texter som jag vet att jag själv skrivit men förstår inte var jag fick känslan ifrån, känner inte igen något av det, men det är ändå jag som skapat varenda ord.

Detta betyder ju faktiskt att när jag får jobba vansinnigt mycket för att få ner en text då mår jag nog ganska bra eller kanske tom skitbra helt enkelt. Jag får nog vara nöjd med det och inse att jag hittat en känslobarometer i mig själv.

Eller så kanske jag slutat att lida...