Under tre, ja nästan fyra månader var jag helt utan tv. Det var helt och hållet självvalt och egentligen ingenting jag ens saknade från första dagen. Nu jobbade jag istället 12 timmar om dagen 7 dagar i veckan så det kan ju också ha varit anledningen till att jag inte hade någon som helst abstinens. Efter två månader ändrades förutsättningen genom att jag jobbade lite mer normalt vilket innebar vissa lediga dagar och nä jag jobbade varade inte mina pass i 12 timmar. Nu var det sommar och jag befann mig på Gotland så TV var väl egentligen inte något jag saknade då heller. Skulle jag göra det så skulle det inte spela så stor roll eftersom jag ändå inte hade någon möjlighet till sådan moderitet. Jag bodde i en sjöbod på kanske 10 kvm (ren gissning) utan el eller andra moderniteter. Jag läste på kvällarna till mina stearinljus som jag spridde över hela stugan, det var nu jag var glad att den just var endast 10 kvm annars hade just den delen att tända ljus tagit väldigt lng tid. Till detta bristfälliga ljus lyckades jag sluka 18 böcker på ca 6 veckor. Efter mitt arbetspass fanns bara jag, min lilla stuga, ljusen och mina böcker.
Jag saknade inte tv:n alls utan började nästan glömma bort den. Det som blev konstigt var när mina arbetskamrater började sjunga på någon slags jingel om fredagsmys. Alla föll direkt in i både text och musik och jag stod där som ett fån undrade vad detta kom ifrån. Jag menar fredagsmys har ju varit ett begrepp länge och det är klart jag vet vad det är. I mitt samboförhållande fick sonen och jag ha fredagsmys i smyg för att pojkvännen var så allerisk mot själva uttrycket att han blev bara förbannad när han hörde det. Tror inte att han sjuger med i den jingel...
Men vad var det här, en sång som alla tydligen kunde både text och musik till. Det dröjde ett par veckor till när jag väl kommit hem, dock fortsatte jag leva utan tv, men var på besök hos en vän och tv:n stod i bakgrunden som sällskapsljud. Då hörde jag den, svenskarnas nya plåga ”Fredagsmys” och kände att nu var jag med i matchen igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar