Två fötter slängs upp i mitt knä. Jag tänker inte utan jag börjar bara automatiskt att klia dem. Fötternas ägare domderar över hur det ska gå till. "Mer naglar, glöm inte andra sidan, inte så länge på samma ställe" osv osv.
Allt känns väldigt overkligt, det var så länge sedan att jag nästan glömt och ändå inte. Fötternas ägare borde vara en man med långt svart hår, bortsett från de gråa hårstråna som försöker ta överhanden, massor med hår även på armar och bröst och ett ansikte av sten.
Sneglande vänder jag mig sakta om och det enda jag ser är en blond, oerhört söt flicka som är 5 ½ år gammal. Hennes ögon är blå och hennes drag är docklika, men när hon talar om hur hon vill ha sina fötter kliade är hennes ansikte av sten.
Går det att vara mer lik sin pappa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar