Det var 2010

Skönt att det är över. Det var bara ett långt, eländigt skitår.

Mitt immunförsvar var i absolut sämsta skick och jag åkte på både förkylningar, feber och maginflensa flera gånger. Jag som annars i livet klarat mig från just dessa åkommor. Jag började året med en sängliggande sjukskrivning efter min operation. Självklart trodde jag hela tiden att nu, nu var jag frisk, så jag studsade upp och gav mig in i något som krävde engagemang och varje gång föll jag tillbaka i sängen, matt och orkeslös.

Inte för att jag lärde mig, för så fort jag blev uttråkad igen så var jag uppe och trodde att nu var jag frisk och kunde absolut orka precis allt. Så några sådana vändor hade jag under årets första halva. Några olika arbeten har jag ju också lyckas hinna med. Snabb som en iller bestämmer jag mig för att jajamensan, det här är bra vilket det sen visar sig att det inte är.

Kärlekslivet har varit som någon slags dålig följetong där man inte vet om det är en repris eller ett nytt avsnitt för allt ser likadant ut. Det började väl bättre än det slutade kan man väl säga.

Så sammantaget ett riktigt skitår alltså.

Men när jag nu sitter och sammanfattar så känns det ändå inte dåligt. Jag blundar och minns ögonblick som är så lyckliga och vackra att det säkert kommer att finnas kvar för alltid.

Min vackra 4-åring är hos mig och hon provar skor, provar skor och provar skor. Moster får fota.

Min syster får frukost och en hel familj i sängen en vacker morgon i maj.

Den allra första skolavslutningen. Det är precis så vackert väder som man önskar och jag gråter precis så mycket som jag brukar.

Gotland, mitt älskade Gotland fick jag uppleva i fyra veckor i år. Mycket jobb som var både tungt och slitigt men så roligt och framförallt balsam för min själ.

Jag minns Tallin några regniga dagar i september.

Det här är ögonblick av lycka som spränger sig in i detta år som bara var elände. Om jag fortsätter att tänka kan jag nog även hitta fler lyckoögonblick som får mig att le fånigt när jag minns dem. Och det är väl de som räknas, de ögonblick man minns.

Nu börjar vi på nytt igen och jag känner mig rätt avslappnad. Har inga speciella nyårslöften jag ska hålla utan har bara tänkt leva lite mer, vara mer frisk och framför allt mer vaken.
Att jaga någon slags lycka har jag slutat med, den kommer ju till mig i alla fall, även när det är ett skitår!