Anna Anka

Ja, jag vet. Jag är absolut inte den första att uttala mig om Anna Anka. Jag har inte sett något av henne och egentligen bara hört debatten. Fast det är klart vem har inte det, finns väl knappast någon krönikör, journalist, debattör eller liknande som inte sagt något om henne. Nu kommer turen till mig.

Jag hamnade av en slump framför hennes julprogram ikväll och tänkte "Ja, varför inte, kan väl vara kul och se denna omdebatterande kvinna. Jag fattande nog aldrig vad som skulle komma, jag har ju trots allt missat allt annat med henne. Men detta var chockerande. På bästa sändningstid ger tv3 denna förvuxna, blonderade tonåring full frihet att på bräkande skånska kläcka ur sig mer dumheter på en timme än vad de allra flesta inte ens lyckas med under en livstid.

Först blir jag förbannad när jag hör hur hon sitter och generaliserar hela svenska folket. Att vi gärna vill ha en Ferarri och Gucciväskor men vi jobbar 8-17 och är inte ett dugg intresserade av att jobba över för att kunna få detta. Nej, minsann vi går hem 1 minut i fem och sedan sitter vi där och dricker kaffe och bara skriker att vi vill ha vår Gucciväska. Herregud, hjälp vad är detta!

Efter denna utläggning var jag mållös. Hur kan denna människa på så kort tid få så otroligt stort nyhetsvärde. Har det gått så långt att vi är så imponerade av Hollywodd att vi tillåter någon trampa på oss på det här sättet. Efter en stund förstod jag. Egentligen är det ju genialiskt. Vi har hittat en alldeles riktig pajas, inte en som är utklädd och spelar en roll för att sedan sminka av sig och bli en vanlig människa. Nej, det här är en tvättäkta pajas. Någon vi kan skratta åt och inte så som vi skrattar åt våra standupkomiker, nej de är ju ute efter det. Det är ju hela grejen att vi ska skratta. Anna Anka vill inte att vi ska skratta, hon anser sig själv vara en tuff kvinna som säger det ingen annan vågar. Att det sedan är modigt att prata snusk och bajs offentligt i 10-årsåldern vet ju bara vi, vi som sitter och skrattar åt vår pajas.

Ändå kan jag faktiskt inte låta bli att tycka att något annat borde vi väl kunna åstadkomma på bästa sändningstid dagarna före jul.
Men jag får nog vänja mig. Jag ska nog tänka på det nästa år också, att jobba över några minuter varje dag så jag kan byta ut bilen till en Ferrari.