Jag har varit gift och det är nu länge sedan jag skilde mig. Så länge sedan att jag knappt minns mitt äktenskap. Eller så har jag medvetet raderat ut det från minnet av andra skäl. Jag har nog inte funderat så där värst mycket på giftemål efter skilsmässan utan har nog känt att jag klarar mig ganska bra utan. Visst, om jag träffar någon som absolut skulle vilja gifta sig så kan väl jag tänka mig det igen, men viktigt har det inte varit.
Sen älskar jag fortfarande allt detta runtomkring bröllop. Det finns så vansinnigt mycket vackert. Kläder, smycken, dekorationer, dukningar mm mm. Detta kan jag frossa i och eftersom jag dessutom haft nöjet att få arbeta med flera bröllop så vet jag att detta är det absolut ultimata festarrangemanget som finns. Alla är glada och lyckliga. Det är som om alla gäster står uppradade i slutet på en prinsessaga och gemensamt säger ”Å så levde de lyckliga i alla sina dar”. Det är så mycket rosa moln som ligger över ett bröllop så det finns knappast en chans för ett vanligt jäkla åskmoln att få en chans att visa sig. Kort sagt jag är som alla andra, tycker om att frottera mig i det romantiska molnet och låtsas som det ska vara för evigt.
Nu vet jag att det inte är så men ändå så har jag nog emellanåt kunnat tänka mig att det där med att gifta sig igen kanske inte är så dumt i alla fall. Observera, det är en stor skillnad att tänka sig att gifta sig och att vara gift. Mils skillnad. Det jag har börjat acceptera som tanke är själva giftemålet, att gifta mig igen.
Nu hade jag inte tänkt ett prinsessbröllop med en gräddbakelse till klänning i oskuldsfullt vitt, nej jag har en ganska klar syn på hur jag faktiskt skulle vilja ha det. Hur min klänning ska se ut har jag sett i mitt huvud för många år sedan. Den är lång, och ganska figursydd. Bar rygg med halterneck och så är den röd. I mina drömmar har den florerat länge och varje gång jag vaknar så kan jag inte riktigt beskriva den men i drömmen är den alldeles kristallklar.
Så jag har väl alltid sett den som något som kommer att florera i mina drömmar och så är det säkert med något stundande bröllop också.
Nu har jag sett min klänning, med egna vakna ögon. Den finns i en bröllopsbutik bland 1000-tals andra klänningar, ihopklämd mellan de andra kreationerna men där var den. Precis så som jag sett den i en dröm, det var så likt att jag ett tag trodde att jag faktiskt sov innan jag insåg att jag faktiskt var vaken och den hängde precis framför ögonen på mig, på riktigt!!!
Butiksinnehavaren fanns plötsligt bakom mig och sa ”Du den där klänningen är verkligen du, jag har sällsynt sett något så klockrent förut” . Försäljningsargument naturligtvis men jag är nu också helt övertygad om att jag måste gifta mig för det vore väl alldeles för sorgligt om klänningen skulle få gå miste om det, för det är ju bara mig den passar på. Vi är som gjorda för varandra!
Just det, en liten detalj bara som kanske behövs innan jag kan göra detta. Någon som vill gifta sig med mig kan behövas. Och jag ska också bli bekväm i tanken på att vara gift. Men som sagt det är bara en liten detalj i det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar