Idag har jag ägnat många timmar åt min bil. Jag har plockat undan allt skräp, dammsugit, torkat av instrumentbrädan och övriga delar. Jag har tom tvättat mattor och säten. Ja precis, den ska säljas.
Jag är inte riktigt den typen som ägnar så här mycket tid annars åt mina bilar. Men självklart är jag tvungen att lägga ner lite energi om jag ska få ut det jag vill få för henne. När jag höll på som mest och svetten rann utmed min ryggrad så kände jag mig plötsligt vemodig. Min kära bil ska säljas. Det är första gången som jag känt att jag kommer att sakna en bil.
Nu har jag inte ägt så där värst många bilar i mitt liv och definitivt inte någon som jag känt någon större kärlek till, så min känsla för denna bil är något helt unikt. Jag har verkligen älskat den. Jag har njutit utav att köra den och den har aldrig svikit mig, inte ens i vintras då det var -25 grader ute. Den startade så snällt precis som vilken dag som helst. Att sedan värmen la av helt och hållet inuti bilen var ju något helt annat. När vi kom till normala -10 grader så kom ju värmen tillbaka. Sedan är hon snygg också och jag blir rätt snygg i den jag med!
Men nu är det dags att gå skilda vägar. Jag vill egentligen inte men har kommit fram till att vi inte passar så bra ihop just nu. Så därför tar jag det sorgliga steget att faktiskt låta någon annan få köpa min pärla. Idag har det blivit invändig omvårdnad och imorgon blir det yttre skönhetsförbättring. När det är klart så är det bara ut med annons.
Hon står fortfarande utanför min dörr och kommer att vara med mig imorgon också. Men jag vet att fr o m nu kan varje dag vara den sista, så jag kommer att njuta av varenda sekund vi har kvar tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar